Jaha, då var man tjugo då.

Det har varit som en normal jobbdag, fast lite bättre ^^

När jag vaknade hade jag inte en tanke på att det var min födelsedag. Vanligtvis när jag vaknar den 29 maj brukar jag genast tänka: Snart kommer de in och sjunger och ger mig presenter! :D men idag tog det några minuter innan jag insåg att idag fyller jag tjugo år, men ingen kommer att väcka mig med sång och presenter ^^ Jag var inte ledsen över det, när jag tagit mig ut i köket sjöngs det för mig i alla fall, men sedan skyndade vi oss iväg till skolan. Efter att jag hade lämnat av barnen fortsatte jag vidare in till stan! Dagen spenderades med att köpa trevliga saker till mig själv och andra :) Jag gjorde ett besök på Nando's för att fira mig själv med ett ypperligt god lunch! Efterätt inhandlades på hotel Chocolat ;)

När jag kom hem efter att ha hämtat barnen från skolan så hade Helen precis bakat en kladdkaka i min ära! den pryddes med ljus och så sjöngs det igen och jag fick öppna presenter! Väldigt trevliga presenter tycker jag! En fitness-DVD och en kameraryggsäck! Ja, efter mer än nio månader så känner de mig så bra att de köpte presenter som jag verkligen uppskattade!

Idag lagade jag mat till Helen, Andrew och mig själv ^^ Hemma får alltid födelsedagsbarnet bestämma måltiden för dagen och det ville jag göra idag också och det enklaste sättet var att göra maten själv helt enkelt! Vad det bled? Kokoslimelax! Mums! Eller "pappas lax" som den också kallas ;) Väldigt nöjd över att jag fixade det! Det var första gången jag gjorde det och var rädd att det skulle gå åt skogen, men det gick bra! Väldigt bra! Helen och Andrew gillade det också!

Man kan säga att jag började min födelsedag i förväg igår ^^ jag behövde inte jobba så mycket igår, så jag åkte in till stan och gick på bio och gick omkring på de fina gatorna i det fina vädret :) (What to expect, when you're expecting var filmen och den var helt okej.)

Today is the day. Min sista dag som nitton år. Imorgon är det min födelsedag ^^

Fint väder idag igen, men det är nog tyvärr den sista på ett tag, men jag känner att det inte gör så mycket, för det känns så tråkigt när det är grymt fint väder och jag inte kan dela det med någon... Hela helgen har varit stekhet och och jag har haft huset för mig själv, jag har suttit i solen och läst/lyssnat på musik (varit väldigt ansvarsfull och smörjt på hur mycket solskyddskräm som helst! Ovanligt för mig måste jag säga...), gått på promenader med kameran, varit ute och sprungit och haft alla fönster öppna när jag har befunnit mig inomhus, men det har ändå känts lite tråkigt att ha varit själv. Men inte långt kvar tills jag kommer hem till min kära vänner och familj igen! :)

Idag har jag inte varit ute lika mycket dock, fast det är ganska tidigt på dan, så det ordnar sig nog ^^ Var inte ute och sprang idag eftersom mina knän och fötter börjar tycka att det är lite jobbigt att springa på asfalt tror jag... Istället fick jag träna inomhus, men det var svalt och skönt så det var välkomment på nå vis. haha ^^ Idag behöver jag inte jobba så mycket. Caroline ska på en playdate och Jonny ska spela fotboll och sen tennis, så mitt jobb idag är att skjutsa jonny från fotboll till tennis i Cambridge och sedan kan jag gå in till stan och ha trevlig kväll i Cambridge (hoppas jag) :)

Tjugofemte maj är vanligtvis en speciell dag, för då fyller världens bästa Elin år, men eftersom jag befinner mig i ett annat land så har jag inte kunna fira henne, vilket självklart känns tråkigt, men jag måste erkänna att jag har haft en grymt trevlig dag... Haha ^^

Jag vaknade och öppnade gardinerna och vad jag såg gjorde mig så lycklig! Blå himmel och stark sol! Med gott humör satte jag på mig träningskläderna och gick ut i köket. Där fick jag däremot dåliga nyheter... Jonny skulle stanna hemma idag för att han inte mådde nå bra. Och där gick dagens planer i kras tänkte jag. Helen skulle också vara hemma idag dock, så då kändes mitt mod lite bättre, då kunde vi hjälpa varandra med att ta hand om Jonny. Vad det var för fel på Jonny var ett diskussionsämne. Han var svag och nedstämd. Min teori var uttorkning. Helen trodde på den idén och vi började få Jonny att dricka en massa vatten. Och en timme senare var han mycket piggare och på bättre humör! Så Jonny gick faktiskt i skolan ändå, han missade bara första timmen och både jag och Helen kände oss lättade! Planen att ta mig ut och springa var tillbaka i mitt huvud! Så idag har jag varit ute och sprungit och suttit ute i trädgårn och läst :) Inte illa. Blir nog bara den enda springturen idag dock! ;)

Drink water people! It's really good for you!

Where was I? Kan börja med att säga att alla mina negativa tankar inte dominerar min hjärna längre, utan istället har jag ett leende på läpparna och jag mår helt enkelt bra! Tack vare att jag var ut på en springtur! Helt spontant! Nu kan jag gå och lägga mig och känna mig nöjd med dagen. Jag fångade dagen. Efter tolvtiden blev vädret finfint och vi har haft 25+ i skuggan. Sommar gör mig glad. Så är det helt enkelt. Sol, värme och en grön omgivingen gör mig lycklig! Motion och fint väder gör alltså mig glad :) speciellt fotboll.

Igår spelade jag fotboll i Stevenage igen. Six-a-side och vi vann! Igen :) Gjorde tyvärr inget mål denna gången heller, men jag var jäkligt nära, så nästa vecka, då jävlar! Haha!

Den här dagen började inte så bra, men jag tog tag i den och gjorde den så bra jag kunde. Den började med att jag väcktes av att barnen var uppe och skulle äta frukost. Tjo tjim och bang och bong gör mig väldigt frustrerad på morgonen. Jag är INTE en morgonmänniska. Så när jag hade skjutsat barnen till skolan och kommit tillbaka hem kände jag mig nedstämd, så jag tänkte att jag får helt enkelt vakna upp på rätt sida och gick och la mig och sov i ett par timmar. Vaknade utvilad och på mycket bättre humör. Jag tog på mig träningskläderna och gick ut. Sprang med musik i öronen och njöt av vädret. När jag kom tillbaka var jag en ny människa. Kanske blir en hel del upprepning nu, men jag vill bara försöka förmedla hur viktigt det är med motion och rätt tänk! Motion gör en glad och du kan göra dagen till det du vill att den ska vara! Seize the day! Don't count the days, make the days count!

Jag har för mig att jag hade mer saker att skriva, men de var säkert negativa tankar ändå, så det ska jag inte ödsla tid på!

Over and out!

Glad. Ledsen. Frustrerad. Glad. Jätteglad. Ledsen. Trött. Glad. Omotiverad. Motiverad. och så vidare... Vet inte riktigt hur jag mår nu för tiden. Det känns att det inte är långt kvar nu. Lite mer än två veckor tills jag är hemma i Sverige igen.

"Don't Count the Days, Make the Days Count!"

Stötte på detta motivastionscitat och jag ska försöka att leva efter det. De senaste dagarnas morgontimmar har sett gråa och tråkiga ut, vilket har gjort mig deppig. Jag ville helst av allt lägga mig i sängen och gråta av frustration eftersom jag är så trött på tråkigt väder. Istället satte jag på mig träningskläderna och sprang. När jag kom hem efter springrundorna så mådde jag så mycket bättre. Jag var stolt över mig själv för att jag gjorde något bra av dagen istället för att dra täcket över huvudet och tycka synd om mig själv. Hade inga tankar om att vilja äta något onyttigt och hade sprungit bort många negativa tankar. Många säger att löpning är terapi, men det är något man inte tror på förän man har testat det själv. Så det är mitt råd till er; Ut och spring. Hmm... tror jag ska ta en liten joggtur nu faktiskt... Innan middan :) Får bli en kortare tur eftersom jag redan varit ut idag :) Nu blev det här blogginlägget inte riktigt som jag tänkt mig, men jag får fortsätta senare :) Seize the day! Fint väder idag!

Idag påbörjades min sista vecka som tonåring. Kan detta vara möjligt? skulle inte jag nyss fylla 18?

Det kommer inte bli någon stor skillnad direkt. Kommer snart flytta hem till pappa och börja skolan igen. Jag dricker ju inte alkohol, så jag vinner ingen frihet i att jag kan handla på systemet heller. ^^ Jag tjänade lite på att fylla 18 i alla fall, jag tog körkort och kan nu komma in på konserter som spelas på barer och myndig blev man ju.

20 känns ändå som en big-deal. Vuxen på riktigt. Nu bor ju jag i England och alla mina vänner och min familj bor ju såklart i Sverige. Vilket betyder att jag kommer fira min 20-födelsedag solo. Min au pairfamilj kommer fira mig och det är ju kul, men att inte kunna fira min bästa vän som fyller år fyra dagar innan mig och att hon inte heller kommer att kunna fira när jag fyller år är väldigt konstigt. Jag får se fram emot att fira när jag kommer hem igen, vilket faktiskt bara är lite mer än en vecka eller lite mindre än två veckor (beror på hur man ser på det ;) ) efter min födelsedag!

Anyway, det är tråkigt att jag inte kan fira med familj och vänner på "min stora dag" men jag gråter inte över det utan tänker se fram emot att få fira min födelsedag flera gånger i år! ;)

Nio månader. Det känns helt otroligt. Jag har bott och jobbat i England i nio månader. Jag flyttade ensam till ett land jag bara besökt en gång tidigare, utan att ha träffat familjen jag skulle bo hos innan. Jag tog en risk och jag är så otroligt glad att jag gjorde det.

Första natten i England var ett helvete. Jag var väldigt ledsen och tänkte att detta var ett av det dummaste jag någonsin gjort. Morgonen efter vaknade jag och upplevde min första dag i England som au-pair till Caroline och Jonathan och sen dess har jag vetat att jag tog rätt beslut. Ibland tänker jag att jag måste drömma, inte kan jag verkligen bo i England? Inte kan barnen i baksätet av bilen vara mitt ansvar? Inte kan den här familjen ha valt mig? Det känns väldigt overkligt ibland, men oftast går dagarna förbi utan att jag tänker på det, för nu är detta min vardag. Jag vaknar när familjen går upp och äter frukost, sedan skjutsar jag barnen till skolan, har tid för mig själv till klockan tre och då brukar jag träna, lyssna på musik och annat trevligt och så tar jag hand om barnen och ser till så att de kommer dit de ska, äter och ibland är det mitt jobb att se till så att de går till sängs efter ett bad. Detta är min vardag. Jag har haft tre veckor ledigt allt som allt. Två veckor äver julen och en vecka under påsk. Varje dag är nästan den andra lik. Om tre veckor kommer detta inte att vara min vardag längre.

Om tre veckor, den nionde Juni kommer jag att ta flyget hem till Sverige för att sedan hämtas hem till Borlänge från Västerås av min älskade syster. Den nionde Juni kommer vara fylld med känslor. Jag kommer skiljas från en familj som jag levt med i nästan ett år och jag kommer komma hem till en familj som jag har saknat lika länge. Vem vet när jag nästa gång kommer att få se Helen, Andrew, Caroline och Jonathan igen efter den nionde Juni. De kommer att få en ny au pair och jag kommer inte längre vara den som skjutsar barnen till skolan, säger åt dem att äta upp maten, sitta upp ordentligt, sätta på sig skorna, sluta retas och stänga av TV när det är läggdags. Inte heller kommer jag att kunna lyfta upp Caroline och ge henne en stor kram och sedan kasta upp henne i luften och fånga henne igen, diskutera livets konstigheter med Jonathan, berätta för dem hur duktiga de och att jag älskar dem. Någon annan kommer att göra det i mitt ställe, precis som sju andra au pairer har gjort innan mig. Men jag hoppas och tror att jag alltid kommer att ha en speciell plats i deras hjärtan så som de alltid kommer att ha i mitt.

Jag kommer nog efter ett par veckor, eller månader i Sverige sakna barnen enormt, men vad jag kommer sakna mest är förmodligen mitt fotbollslag. Royston Town Ladies Football Club har varit min räddning här i England. Träningarna med dem har varit så otroligt givande. Det är tyvärr inte så att jag har förvandlats till ett proffs och kommer överraska alla hemma med tricks jag har lärt mig i England, utan vad jag får med mig från att ha spelat med Royston i nio månader är en otrolig glädje för sporten. Efter att ha kommit hem med tårar i ögonen efter antal träningar med mitt lag i Sverige, var jag inte allt för ledsen över tanken att inte spela fotboll på grund av min flytt till England, men tack vare Helen, som hittade detta lag på internet, så träffade jag ett gäng glada tjejer och med deras lika glada och jävligt schysta manager och tränare. Efter varje träning med detta lag fylldes jag med glädje och längtade med smärta till nästa. Jag kommer sakna mina lagkamrat något så otroligt, men tack vare dem kommer jag alltid veta vad fotboll egentligen handlar om. Det handlar om att ha roligt. Vi vann inte många matcher, vi var inte dåliga, men vi vann helt enkelt inte många matcher, men vi kämpade alltid och det var aldrig bråk eller tjafs under träningar eller matcher, visst blir man irriterad ibland, när inte allt går som man vill, men jag känner ändå att detta lag vet hur man ska behandla varandra och jag hoppas att jag tar med mig lite av deras laganda hem till Sverige.

Jag har lärt mig mycket om mig själv och jag är så tacksam över att Helen och Andrew valde mig och gav mig denna chans att utvecklas och växa som människa. Jag är fortfarande bara 164 centimeter lång, men nu vet jag vem jag är och vad jag tycker och känner. Jag har säkert mycket att lära ännu, men nu förstår jag mig själv mycket bättre än vad jag gjorde för nio månader sedan.

I Lördags var jag på Lagfest i Roystons klubbstuga. Det sjöngs karaoke av några tappra (fulla) själar, det delades ut skojpriser och man åt plockmat, de samlades in pengar för ett lotteri (men ingen vinnare utsågs...), det pratades och dansades (inte jag då... hehe). En trevlig kväll blev det :)



Som jag skrev tidigare så delades det ut priser till några spelare. Bland annat vann Sharon för snyggaste fallet under träning och fick som pris ta hem konen som hon hade förstört och som hade blivit inramad, Leanne vann för att vara sämst på att komma i tid och Amy (tränare och lagkamrat) vann för sämsta inkast och fick en T-shirt där det stod "Do as I say, not as I do" ^^ Och så vann jag för mest svenska spelaren, haha. och priset var en kålrot. En Swede alltså ;) (fick också en matchtröja, tack och lov! som jag passade på att få signerad av alla mina lagkamrater).

Igår så spelades det fotboll! Eller... någon slags fotboll i alla fall. sex vs sex spelare med max tre avbytare i en mindre plan med väggar som man kunde passa till. Man fick inte skjuta över huvudhöjd och inte gå innanför "straffområdet" och så spelade vi bara i 20 minuter gånger två. Haha. Kul var det i alla fall och visst var det ansträngande, men 20x2 var allt för lite tid, jag vill spela mer! Vi vann faktiskt också! 2-1. Det var inte så lätt att göra mål eftersom ribban var i midjehöjd... Jag fick några chanser och det var nära, men bättre lycka nästa gång! Vilket är på onsdag nästa vecka!

Idag är ingen vanlig dag för det är Andrews födelsedag :) En ganska vanlig dag egentligen förutom lite presentutdelning och fika... ^^ Andrew är alltså Caroline och Jonathans (barnens jag tar hand om) pappa. Tycker själv att jag gav honom bästa presenten, haha. Jag gav honom SHERLOCK säsong ett och två och så bakade jag en smulpaj med äpple och rabarber :) av Helen och barnen fick han teckningar, filmen; Despicable Me (Dumma mig) och en ostkorv... ^^

Vädret har varit vädligt.. ja, märkligt på senaste tiden. Det har regnat nästan varje dag de senaste veckorna, det har också haglat, men i samma veva har solen kikat fram och värmt på en del... men så börjar det blåsa och bli kallt och så vidare... Jobbigt. Hoppas det blir bättre snart!



Sa för nån vecka sedan att jag inte skulle köpa några fler böcker eftersom det kommer bli svårt nog att få hem allt i Juni... Såklart köpte jag två nya böcker förra veckan. Call the Midwife var en av dem och den läste jag ut idag. Den handlar om Jennifer Worths liv som barnmorska i Londons fattigare delar under 50-talet. En intressant bok som ibland är rolig ibland spännande och ibland en ögonöppnare :) Det har gjorts en TV-serie av hennes böcker (böckerna är Jennifer Worths memoarer) och den ska jag definitvt se när jag får chansen :)

Går tiden fort eller går den sakta... Jag vet inte. Nu är det i alla fall fyra veckor kvar tills min hemresa :)

Ikväll är det dags för lagfest. "Presentations, kareoke & Disco" beskrivs det som... haha, ja vi får se hur det blir ^^

Det har faktiskt hänt lite grejer som är värt att berätta om denna veckan (mer spännande än jobb och träning, men inte mycket..., haha). I onsdags åkte jag in till stan när barnen var i skolan för att leta efter något att ha på mig ikväll. Jag kom hem med ett par nya jeans, ett par shorts, en t-shirt, underkläder och en jacka, men ingenting att ha på mig ikväll... Haha, lyckat. På kvällen så skulle jag också spela fotboll! Det såg jag fram emot, även om det var en bit att åka och det skulle kosta att spela. Jag använde mig av GPSn och åkte iväg, kom fram till en fotbollsstadium, men inte en enda människa var i närheten. Jag väntade ett tag men sedan smsade jag Amy, vår tränare och lagkamrat och hon sa att jag var på fel ställe och sedan ringde Ash för att försöka förklara vart jag skulle åka, men jag är väldigt dålig på att följa vägbeskrivingar, speciellt när jag är någonstans jag aldrig har varit förr (Stevenage). Så efter ett tag gav jag upp och åkte tillbaka och stannande på Tesco på vägen och det var ju inte så smart direkt... Att gå omkring på Tesco samtidigt som man tycker synd om sig själv är inte en så bra kombination. Det blev en ganska dyr historia, men faktiskt inte en onyttig en ^^

Igår skulle Caroline och Jonathan hem till ett par kompisar och leka, vilket betydde att jag kunde göra vad jag ville mellan 9.00 och 17.20! :D trevligt. Så jag tränade och tog det lungt hemma och sedan åkte jag in till stan och gick på bio ^^ Dark Shadows. Tim Burton och Johnny Depp samarbeten lockar ju alltid, men jag var inte allt för imponerad tyvärr. Värd att se dock :)

Idag har jag tränat och gått på en promenad genom skogen :) Älskar när allting lyser grönt!

Five weeks to go. Yes, I am counting the weeks as well as the days to when I'll be back in Sweden... (35 days)

Lördag igen. och det har inte hänt mer än förra lördagen... Jag har dock pratat lite med syster och pappa :) tog en kort promenad innan frukost och har käkat god lunch ^^ men annars har jag bara haft rastlöshet i benen och huvudet. Idag är min vilodag när det kommer till träningen... Jag vill passa på att vila samtidigt som att det känns som om att benen skulle kunna springa hur snabbt och hur länge som helts (fast not really... haha).


Keep the faith, you know you're gonna live trough the rain