Idag körde jag bil igen och det kändes riktigt bra, har bara kört tre gånger men det känns redan väldigt bra och "normalt", jag trodde det skulle ta mycket längre tid! Jag körde i alla fall till barnens skola, för där finns det en bassäng som föräldrarna tar sin tur att vakta och idag var det Helens tur, så barnen var sysselsatta i två timmar med att bada medan Helen vaktade dem och de andra barnen och jag... satt och tittade på. Haha. Stangely enough, har jag haft betydligt tråkigare. På vägen hem passade vi på att tanka och det gick också bra. Sedan dess har jag inte gjort så mycket, men bla. spelat ping-pong med Johnny och läst godnattsaga för Caroline.

Jag har haft ett problem varje gång jag ska gå och lägga mig och där att det känns som att det är något som saknas, något att läsa eller så, så idag fixade jag det. Jag har lånat Johnnys Harry Potter böcker och börjar läsa den första ikväll ^^


Bilen! Det är en vauxhall agila (ett märke jag aldrig hört talas om förr...). I början tyckte jag att den var jättetrög, men jag har börjat vänja mig. Denna är alltså till mitt förfogande och jag kommer bland annat köra barnen till skolan varje dag och till deras aktiviteter.

Här kommer lite bilder på mitt rum. Det är mycket större än det jag har hemma i Sverige. Det har två dörrar, en som leder nästan direkt till köket och en som leder till liten hall som bland annat leder till "min" toalett. Jag tog med mig posters hit, för att göra rummet lite mer till mitt eget. Det är ett bra rum, men det kan bli lite kallt och det är inte ljudisolerat för fem öre...







Detta gillar jag verkligen. Att man kan dra i ett snöre för att öppna och stänga gardinen! Väldigt praktiskt.

Detta är då familjens katt. Charlie är namnet och han är ganska gosig, men håller sig mest för sig själv.

Vad rubriken än menar, så har det i alla fall varit grymt fint väder idag. Så vi gick till en park i närheten med barnen. Vad rubriken påpekar är en av aktiviteterna vi utövade där. Jag och Jonathan lekte i en roundabout (en lekgrej som är som en platta med hantag som man, snurrar runt med och sedan sätter sig på för att komma upp i jättehöga farter och bli jätteyr...) men tillslut blev vi för yra så vi la oss på den där för att vila och då gick ju blickarna naturligt till himlen, så vi började säga vad vi tyckte molnen såg ut som, mycket intressanta saker såg vi... ;) Bland annat en tsunami, faktiskt riktigt häftigt! ;) Johnny är en jättesnäll och härlig kille med många kloka saker att säga, samtidigt som han kan vara väldigt energisk ;)

När vi kom hem var det dags för tea (kvällsmat/fika/middag) och idag blev det Apple crumble (ungefär som smulpaj) eftersom de tidigare under dagen plocken massor av äpplen från trädgården. Pretty good, men inte som min smulpaj ;)

Under kvällen har jag varit ute på en liten promenad, inte lång alls, men skönt att komma ut lite själv. :) Fortfarande ganska varmt ute, men det blåste en hel del. Jag gick upp för kullen som börjar nästan utanför dörren ;) Lyssnade på musik och samtidigt fotade jag en del. Omgivningarna gillar jag verkligen. Jag älskar Borlänges stad och så, men lugnet med en sådan här utsikt är underbar.

Den typiska engelska saken vi var på idag var en slags marknad, med en massa spel man kunde spela, som "crazy golf" (som jag spelade mot Jonathan och förlorade... Haha), tennisspel, "splat the rat" och en massa annat som jag inte kommer ihåg. Det sista vi gjorde innan vi åkte hem igen, var att se en trollerishow för barn ^^

När vi kom hem var det dags för körövning igen och det gick riktigt bra, bättre än igår och jag körde ganska mycket längre idag, så jag börjar bli ganska säker på att körningen kommer gå bra, även om det kommer ta ett tag att komma upp i de rätta hastigheterna... ;)

Nyss såg vi alla en film "Arthur and the great adventure", faktiskt inte så dålig ;)


Vi blåste bubblor idag också, en av presenterna de fick av mig ^^


Hoppborgen på the Orwell fair




Andrew och Jonathan i Vatten bollar på the Orwell fair

Idag (kan inte fatta att jag säger IDAG, hemma hade jag sovit fortfarande..) har vi haft tävling i huset. Caroline anordnade en cuddle competition (Kram/gos/snurra-omkring-barn-i-luften tävling). Med biljetter och olika omgångar och så vidare. Gulligt ett tag, tills man märkte att omgångarna aldrig tog slut... Haha, men det slutade i alla fall med att jag och Jonathan vann delad första plats.

Idag ska vi iväg på någonting som de sa var typsikt brittiskt... det blir nog bra, vädret ser bra ut i alla fall! :)

Vilken fantasifull rubrik... Anyway.

Idag har jag gått... Långt, två timmar ungefär. The (not quite) english girl who went up a hill and came down a mountain... Men det var kul. Barnen är som sagt superhärliga och den biten känns verkligen jättebra. När vi gick upp för denna kulle (och ner) så höll de mig i handen, pratade non stop, skrattade och var hur gulliga som helst. Caroline, lilltjejen fick skavsår, så jag bar henne periodvis och då sa hon att hon älskade mig. Hjärtat smälter lite ;) men the thing is, Caroline har ett mönster. De första dagarna är hon supergullig och de kallar det "the honeymoon" sedan blir hon bossig och nästan elak och sedan går hon tillbaka till att vara sig själv, så att säga. Detta är vad jag hört i alla fall. :) och hittills verkar det stämma.

Innan den långa promenaden så körde jag bil... ! På vänster sida vägen på höger sida bilen! Det gick hyffsat, i alla fall för att vara första gången. Jag körde till doktorn för att skriva in mig och tillbaka och det var inte långt alls. Ja... jag körde på höger sida i några sekunder innan jag snabbt insåg att det kanske inte var så bra... Vögarna är väldigt smala och folk kör lite hur som helst. Scary. men jag kommer nog vänja mig. Lite kul hur man försöker växla i dörren...

Efter den långa promenaden så gick vi på resturang, och en ganska fancy one faktiskt.. Indiskt. För att tacka Andrews syster som har tagit hand om barnen medan de har varit borta och mig som ska ta hand om dem. Ganska gott.

Sedan hem och nästan direkt i säng med barnen, efter att jag spelat lite Beyblade med Jonathan ;)

Börjar kännas bättre nu, tanken på att vara här så länge alltså. Längtar lite tills vi har kommit in i någon slags rutin faktiskt. Engelskan flyter på liiite bättre.

Jag använde den här sidan för att få kontakt med en familj.

Man gör en profil och lägger upp information om sig själv, skriver till exempel varför man vill bli Au pair och vad man har för egenskaper. Sedan kan du kolla runt efter en familj som passar dig bland familjernas profiler och hittar du en, så kan du skicka din profil till dem och då kan de kolla igenom den och avgöra om du passar dem.

Då gör du sökandet privat och gratis, så du och familjen får själva komma överens om saker och det är upp till dig att avgöra om familjen är lämplig eller inte.

Igår (18/8-2011) gick jag upp runt halv nio för att göra mig i ordning, runt tio åkte jag, min pappa och min syster till Västerås flygplats. Vi fick vänta där ett tag och bra var väl det, man vill ju ha lite tid att säga hej då. Tårar blev det självklart. Mest för att jag var (är) så jäkla trött, men också för att jag började fatta på riktigt hur länge jag ska var borta. Till slut skiljdes vi åt och jag fick snart gå på planet. (ÄLSKAR ER!)

Flygresan var tråkig och tråkig... Det är roligare när man åker med en kompis. Nu fick jag sitta i en mittenstol. Kunde inte sova och kunde inte se på någon fin vy. Jaja, det var inte en sådan lång resa (runt 2h). Jag tänkte ganska mycket, blev lite nervös. Landade och började ta mig mot baggageutlämningen, det gick bra och fort och konstigt nog var jag inte nervös (kände mest ett behov av att gå på toa).. Gick på toa och hämtade min väska och gick mot utgången och väl där såg jag inte någon jag kände igen, så jag ställde mig och började kika igenom stället för att se om dom var där eller inte. Så såg jag en man som såg ut som Andrew, familjens pappa och vi såg på varann och lite tveksamt gick jag fram och visst var det han.

Så klart ösregnade det (ett riktigt engelskt välkomnande) och han hade parkerat väldigt långt bort, så jag fick vänta under tak medan han i varken regnställ eller jacka hämtade bilen...

Vi småpratade lite i bilen på väg för att hämta Helen (familjens mamma) i Cambridge. Men det blir mest nickningar och "mhh"-anden för min del. Jag må vara bra på engelska, men det låser sig lite när man pratar med någon som är flytande och man har aldrig träffat personen förr och så där, ni fattar.

Vi plockade upp Helen och sedan fortsatte vi mot huset. Det hade gått bra att träffa föräldrarna, men hur skulle de gå med barnen?

Det gick superbra! De är vana vid det här laget och de var jättegoa, kramades och pratade och gav presenter och kort. Jättegulligt. Ingenting att oroa sig för där direkt.

Kvällen gick och den gick ut på att prata mest, eller för min del, lyssna :) När barnen hade gått och lagt sig satt jag i köket med Andrew, Helen och Ruth (Andrews syster) och pratade och spelade spelet jag gett dem (Ett frågespel om svenskar och svenska saker). De sa att det kunde vara den bästa presenten de någonsin fått av en Au pair. ;) Samtidigt lyssnade vi på Gyllene Tider... Ja, det var ganska så surrealistiskt!

Väldigt trött gick jag och lade mig i mitt ny rum. Självklart kunde jag inte somna (men det kan jag inte hemma heller så...) Alla möjliga tankar cirklade ju i mitt huvud. Har jag gjort rätt? Vill jag verkligen det här? Kommer jag klara det här? Saknad av allt där hemma, mitt rum, min familj, mina vänner, min katt, högertrafik etc. Det känns vemodigt, ja, men jag vet att det här kommer vara bra för mig. En bra och viktig upplevelse.

Idag gick jag upp ganska tidigt, runt nio, för alla andra var redan uppe och man kan höra dem riktigt bra. Köket ligger bredvid mitt rum. Och jag har drukigt juice och te and that's about it. Jag är riktigt trött!

Vet inte vad vi ska göra idag, vilket är lite jobbigt, men skönt också. Jaja, mer ska jag inte skriva. Bilder kommer.

Så. Jag ska precis gå och lägga mig, men tänkte berätta att jag är i England och jag har träffat familjen och allt verkar jättebra, tänker på dem där hemma, men tror att det här kommer blir bra.

Uppdaterar mer imorgon. :)

Nu sitter jag på flyget!

Imorgon åker jag. Imorgon börjar ett helt nytt liv. Imorgon tar jag flyget till London, Stansted och blir Au Pair.

Än är jag inte nervös, men jag har inte riktigt förstått det än. Det är inte så lätt att ställa in sig på att imorgon kommer man bo i ett annat land, prata ett annat språk, köra på andra sidan vägen, umgås med främlingar, inte träffa vänner och familj på ett jäkla bra tag och så vidare.

- It's now or never!

Nästa gång jag uppdaterar befinner jag mig i Cambridge, Storbritannien.

Wow, så bra denna låt passar just nu!


Hade hejdåmys (som Johanna så fint kallade det) idag/ikväll/inatt och jag börjar förstå att jag faktiskt inte kommer träffa dessa människor på väldigt länge! De som man träffat nästan varje dag i flera år, för att man gått på samma skola etc. Men det är en ny fas i mitt liv och jag ser fram emot det, även om jag får lite kalla fötter (håller på att bli höst ju!) men jag vet att det här kommer vara nyttigt :)

Om en månad kommer jag vara i England. Jag kommer vara Au Pair hos en familj i en by utanför Cambridge.

Familjen består av en mamma och en pappa som jobbar väldigt mycket och reser också en hel del som har två barn, en flicka på 5 år och en pojke på 8-9 år och de har tidigare haft sju Au Pairer, varav fem har varit svenskar.

Så därför har jag skapat en ny kategori som kommer handla om Au Pair-livet :)

Om någon har någon fråga så är det fritt fram att fråga :)